Tēvs, viņu ieraudzījis, pagalam izb

Tēvs, viņu ieraudzījis, pagalam izbijās un teica, ka tā neesot viņa meita. Neviens negribēja viņu pazīt kā vien ķēdes suns un bezdelīgas, bet tie bija nieka dzīvnieciņi bez jebkādas noteikšanas.
Nabaga Elīze sāka raudāt, domādama par saviem vienpadsmit brāļiem, kuri visi bija prom. Noskumusi viņa izzagās no pils, cauru dienu gāja pa laukiem un purviem dziļi lielajā mežā. Viņa gāja tur, kur acis rāda, un bija tik bēdīga, ilgodamās pēc saviem brāļiem, kuri laikam, tāpat kā viņa, bija izdzīti tālu pasaulē. Viņa tos meklēt un atrast.

Resultat (svenska) 1:

Hennes far, hon såg, var överraskad, och sade att det inte var hans dotter. Ville ingen erkänna honom som en hund kedja och svälja, men de var små saker utan någon identifiering. Dålig Alison började gråta, tänker hans elva bröder, varav alla var borta. Bedrövad, hon stal ur slottet, hela dagen, gick genom fält och kärr i den djupa skogen. Hon gick dit med ögonen visar, och det var så sorgligt, längtan efter sina bröder som måste, som hans, var drivande ut långt i världen. De söka och finna.

Resultat (svenska) 2:

Fader när han såg honom, han var bekymrad borta och sa att det inte var hans dotter. Ingen ville erkänna honom som den enda hund kedja och svalor, men de var bara husdjur utan upptäckt.
Stackars Elize började gråta, och tänkte på sina elva bröder, som var allt borta. Bedrövad honom smyga ut ur slottet, gick hela dagen genom fält och kärr djupt i de stora skogarna. Hon gick till där hans ögon visar och var så ledsen, ilgodamās av sina bröder, som senare, som hon drivit bort i världen. Hans sökande efter dem och hitta dem.